När dagen ...

... inte blir som man tänkt sig.

Lördag förmiddag tappade jag känseln i vänster tumme och pekfinger. Blev kallsvettig och matt och naturligtvis rädd.

Sjukhusresa, oro, prover, röntgen och tre nätter på sjukhuset.

Känseln har kommit tillbaks, men oron finns kvar.

Man får sig en tankeställare när livet gör sig påmint på detta sätt.

Tänk om ...

När jag gick förbi sjukhuskyrkans anslagstavla stannade jag till en stund och då föll min blick på ett fack med papper som var avsedda för den som ville ta ett exemplar.

Det var fina, tänkvärda ord, så jag tog ett papper med mig hem.

--------------------

Jag vet inget om morgondagen

Men jag vill vila i din hand.

Jag i dig och du i mig,

liksom du är i allt.

Berget, havet, himlen.

Gräset, mossan, träden.

Sparven, svalan, haren.

I alla människor.

Med dig är jag en del i allt.

Detta fyller mig med trygghet.

Att inte veta något om morgondagen

Men att våga vila i din hand.

-------------------