---------------------------------------------------------------
Idag på förmiddagen var jag och storhandlade inför Påsken. Jag fick en sådan där varuvagn som var omöjlig att styra. När jag handlat färdigt och skulle gå till bilen med min skenande välfyllda vagn, såg jag på håll en gammal kortväxt baskerförsedd man med sydländskt utseende och nedsjunkna axlar komma gående emot mig på trottoaren. Han tittade upp lite skyggt när vi möttes och jag log mot honom. Å, tänk det blev liv i gubben, han blev rak i ryggen och visade mig nog det mest tandlösa leende jag sett på länge. Han började prata ett språk jag inte förstod och gestikulerade vilt med armarna över min varuvagn. Han förstod inte mig och jag förstod inte honom, men ändå förstod vi varandra på något vis. Vilken tur att jag fick just den vagnen, annars hade vi kanske gått förbi varandra bara. Jag log mot honom och tror att han blev glad över att någon "såg" honom. En liten banal grej kanske någon tycker, men om vi log mer mot varandra skulle livet kännas lite ljusare tror jag. Eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar