lördag 14 februari 2015

Genomgång av gamla foton ...

... och en massa nostalgi!
Den här bilden tror jag är från sommaren 1954.
Den är tagen på min mormors hus och det är jag som står vid huset.
Min mamma är född här och hennes 4 syskon. Morfar dog redan 1942, så mormor bodde här själv i många år.
Jag minns att jag var lite skraj för att gå till utedasset som låg i ena änden på uthuset. Korna gick nämligen lösa på gården och jag tyckte att de var så stora.
Det växte mycket syrener runt huset och i en slänt kunde jag plocka massor med smultron.
Mamma och jag brukade åka buss dit och den släppte av oss på den större grusvägen och sedan fick vi gå med resväskan på en smal grusväg långt in i djupa skogen.
Jag tyckte alltid att det var skönt att få gå av bussen, för jag mådde alltid illa av dieselångorna som drog in i bussen vid varje stopp.
Sommaren 2010 tog jag med mig min syster och vi åkte och letade upp vart huset hade legat.
Vi kunde skönja husgrunden och en stor hög med tegelstenar efter skorstenen.
Den murade delen av ladugården stod kvar ...
... och antagligen var det torpinventerarna som hade lagt en stor platt sten över brunnen.
Delar av jordkällaren fanns också kvar.
-----
Många minnen kom tillbaka och jag känner att jag gärna vill åka dit igen - kanske till sommaren ...
----
Må väl ni som kikar in här!

20 kommentarer:

Evas Kvarnaro sa...

Gamla minnen är både nostalgi - glädje över trevliga minnen men även lite sorgligt vart tiden tagit vägen.
Ja det är verkligen något speciellt, förstår att du vill åka tillbaka till dina barndomsminnen.

Ju äldre jag blir desto mer tänker jag på min barndom m.m.
Ja faktiskt även mina drömmar är så levande så när jag vaknar tror jag det hänt precis, vill fortsätta drömma om de speciella tiderna.
Ett 'utedass' är jag uppvuxen fram till ca 10 år ålder, så det störde mig inte.

Varm kram på 'Alla hjärtans dag/ Eva

Monica sa...

Så fina bilder och så fina minnen, tack för att du delar med dig!
Min pappa är från Råneå i Norrbotten, och härom året åkte min syster och jag upp dit och gick "i pappas fotspår". Det var en mycket minnesvärd resa!
Och som sagt, ju äldre man blir...
En stor alla-hjärtans-dag-kram till dig!
Monica

Snäckskalsdalen. sa...

Oh, det fick mig att minnas min barndom hos mormor och morfar också! Precis så var det och det var sommar när det skulle vara sommar och vinter när det skulle vara vinter. Och smultron fanns det och syréner överallt och åksjuk blev jag också på den tiden och då fick jag ta Navigan, minns jag, mot åksjuka. Sånt minns man...
Det är roligt att gå igenom gamla bilder, jag gjorde det förra vintern.
Så tråkigt att inte huset stod kvar för det såg ut att ha varit ett jättesött hus!
Agneta kram

Ezter sa...

Vilka härliga minnen! Det är så kul att titta på gamla foton och minnas!

Hajan sa...

DET ÄR SÅ SANT DET DU SKRIVER.
TÄNK SÅ MÅNGA MINNEN SOM POPPAR UPP. DET ÄR LITE SYND ATT DET INTE KAN FÅ FINNAS KVAR , DET SOM
BLEV ÖVER.

JAG BODDE OCKSÅ HOS MIN MORMOR OCH
MORFAR, MEN DET ÄR K-MÄRKT DET HUSET. I TÅBY ÖSTERGÖTLAND. DET VAR ETT SOLDATTORP FRÅN 15.00 TALET. JAG LÄSTE OM DET PÅ GÖÖGLE.
I SLUTET PÅ 1800 TALET FICK MORFAR
ÄGA DET SJÄLV. JAA DU SÅ OBEKVÄMT
MEN VILKEN DUKTIG MORMOR, HON VÄVDE OCH SYDDE BARNENS KLÄDER.
JAG HADE DET MED EN GÅNG FÖR MÅNGA ÅR SEN I BLOGGEN.
TREVLIG HELG, FÖRLÅT ATT JAG BLEV LITE LÅNGRANDIG HAJAN

Loppisälskare sa...

Ja nog minns man utedassen, korna och hagarna. Stugorna som inte längre finns kvar. Skogen som antingen vuxit sig stor eller är skövlad. Och som alltid kommer frågorna nu när ingen längre finns kvar som kan svara på dem. Vi är rika på minnen att ta fram som små pressade blommor, spröda och bleknade.
Kram / RosMarie

Vardag och flärd sa...

Det är så viktigt att spara gamla kort, det är omöjligt att minnas allt. Att besöka en barndomsplats gör att man minns saker bättre, de blir lite mer påtagliga. Åk du tillbaka till din mormors hem, jag åker ibland till min barndoms marker och minns så mycket.
Kramar Eva

Anne-Marie sa...

Gamla kort är verkligen trevligt att gå igenom. När min mamma gick bort sommaren 2013 var jag tvungen att bara lämna massor med foton i hennes lägenhet eftersom jag inte kunde ta med mig allt till USA. Dessa foton är nu för alltid borta vilket känns litet trist men vad gör man.
Fint att du kunde återse de trakter som du besökte som liten.
Ha en fin Alla Hjärtans Dag!

kaffeochkanelbullar sa...

Gamla foton är så värdefulla! Och visst blir man nostalgisk då man besöker platser man var på som barn. Och sen så var det ju dethär med åldern, som flera nämner. Man börjar fundera mera på det som varit.
Ha en fin fortsättning på helgen😃

Rosa i huset i vitt sa...

Härligt med gamla bilder ...håller också på att rensar och rotar och då hittar man mycket minnen
kram ROsa

En rosa fluga sa...

Så fin bild på dig framför huset, visst minns man vissa delar så klart och tydligt.
Fina minnen.
Många olika känslor som kommer fram när man ser tillbaka och står på stället där huset en gång var.
Ha det fint KRAM Primrose ,-)

Anonym sa...

Vilken nostalgitripp!
Vad synd att allt är borta. Varför?

skogsnuvan sa...

Så trist att allt är borta. Här är det likadant. Så många hus har försvunnit och bara skorstenen eller rester av den står kvar. Trist

Stolpås Gård sa...

Åh vad fint skrivit om dina barndomsminnen! Som att få vara där och ta del av de hela. Tänk vad annorlunda allt var då, när man var liten... Vi pratade precis om det i morse vd frukosten!
Så fint att kunna fara tillbaka och gå och minnas.
Önskar en fin vecka,
kram Sussi på Stolpås

Katarina sa...

:) Härligt med minnen. Roligt att du delar med dig av dem till oss. Kram Katarina :)

Anki sa...

Härlig nostalgikick att titta in till dig! Så bra att du har ett foto kvar... men synd ändå att stugan är borta.
Ha det gott!
Kram

Black Iris sa...

Nostalgi kan verkligen vara en skön känsla. Jag har precis gjort en liten tavelvägg med massor av gamla bilder, både stora och små.
Det där med lösa kossor gav mig just ett härligt minne.

Kram Maidi

gotlandupochner.com sa...

Jag gillar gamla kort och att få ta del av information om det jag ser. Synd att huset inte finns kvar. Hoppas ni kan ta en tur dit igen till sommaren. Kram Bose

Gunilla sa...

Så vackert beskrivet ....tillbringade mycket av min barndom i Västmanland hos farmor o farfar...så mycket känner jag igen...ilskna ungdjur t.ex...men man fick hjälpa till med allt från äggplockning till att mocka hos kor, hästar och grisar...de litade på att vi gjorde rätt...och då fick man bra självkänsla...

Gunilla sa...

Så vackert beskrivet ....tillbringade mycket av min barndom i Västmanland hos farmor o farfar...så mycket känner jag igen...ilskna ungdjur t.ex...men man fick hjälpa till med allt från äggplockning till att mocka hos kor, hästar och grisar...de litade på att vi gjorde rätt...och då fick man bra självkänsla...