fredag 9 juli 2010

Nostalgidag

På den här vägen gick jag många gånger när jag var liten.
Min mormor bodde nämligen därinne i skogen i ett hus som hon hyrde av Uddeholmsbolaget.
Hon var änka efter att morfar gått bort alldeles för tidigt.
Landsvägsbussen åkte fram till avtagsvägen och sedan fick man gå för egen maskin.
Jag kommer ihåg att jag oftast mådde illa efter alla dieselångor som drog in i bussen efter alla stopp som den gjorde efter vägen.
Här är resterna av husgrunden.
Någon gång på 50-talet fick mormor flytta och huset monterades ned och flyttades till Stockholmstrakten. Spismuren med alla tegelstenar ligger som ett monument mitt upp i alltihop.

Det här är den enda resten som är kvar av ladugården.
Bakom den låg utedasset och jag minns att jag tyckte att det var otäckt att gå dit eftersom mormor hade korna lösa och de strosade fritt på gårdsplanen.

Här har källan täckts över med ett stenblock, men man kan titta ner och se stenväggarna.

Jordkällaren har sett sina bästa dagar och rasat samman.

Här gick korna och betade och till vänster låg ladugården.
Där jag står och fotograferar låg själva huset.
När jag var liten växte här stora syrenbersåer och jag plockade massor med smultron.
Tänk så förändrat allt blir när det växer upp skog.
På andra sidan stenen med grön mossa går vägen, men den syns inte.
--------------
De här bilderna tog jag igår kväll.
Vi gjorde en dagsresa min syster och jag och besökte lite ställen som vi hade varit på när vi var små.
Efter lite letande, felåkningar och telefonsamtal, så hamnade vi rätt till slut.
En nostalgitripp!
--------

2 kommentarer:

bakom berget sa...

Oj vilken grej! Jag kan tänka mig att det kändes i både magen och hjärtat.
Va bra att du hittade dit och att du har fotat. Dom andra, riktiga bilderna, har du ju kvar i huvudet.
Ha en skön helg!
Kram Åsa.

Bodil sa...

Jo du visst blir det stora förändringar i naturen på ett antal år. Hur kändes det när ni hittade platsen? Vemodigt, eller?
Vi var i Borås i midsommarhelgen och då skulle käre maken visa mig och våra kompisar ett gammalt mysigt hus med grästak som skulle finnas på en ort några mil utanför Borås. Vi hade att göra med sökandet, men vi fann det. Fast maken hade svårt att känna igen omgivningarna. Från att ha varit en idyll hade det nästan förfallit helt. Tragiskt.
Vilken utfärd ni har gjort till Strömstad. Och vilken räkmacka....
Önskar dig en härlig helg!
Kram Bodil